Känner att det är dags att återuppta mitt skrivande. Jag skriver för mig själv. Den som läser gör det på "egen risk".
Idag kommer jag att lämna ut mig själv - en sak är säker jo jag är stark. Jag har lärt mig massor genom alla törnar jag gått på. MEN ingen orkar vara stark alltid. Även jag bryter ihop ibland!
Om jag gör orätt brukar jag be personen ifråga om ursäkt, även om det kanske t o m var befogat.
Ni vet man blir sviken och besviken, kanske säger saker, jo jag står för dom. MEN man kan ändå be om ursäkt för att man kanske sa vissa mindre väl valda ord i "stridens hetta".
Det är sällan eller aldrig jag upplever att jag får samma sak tillbaka!
Detta handlar om när jag gick i skolan i mellanstadiet, kommer ihåg dagen som igår, dagen när jag gick hem från skolgården innan skolan börjat och sa att jag aldrig ville gå tillbaka till skolan mer.....
Barn kan vara riktigt elaka!!
Det var nämligen så att en person hade fått med sig nästan hela klassen att frysa ut mig. Anledningen, avundsjuka!
Den personen hade det inte så lätt i sin uppväxt och behövde ta ut det på någon.
Jag tänker inte gå in mer på det, när man är barn gör man saker som man kanske inte är så stolt över när man sedan blir vuxen och tittar tillbaka. Men man kan inte älta saker. Idag kan jag förstå varför personen ifråga gjorde som den gjorde.
Ni vet om man inte får uppmärksamhet, kärlek och respekt hemma så måste man gå ut och skaffa det någon annanstans.
Jag hade det för bra helt enkelt!!
Barn är barn och har man inte stödet hemma så kan det bli sådär, inte acceptabelt men som sagt jag förstår det idag.
Men när vuxna människor bedriver utfrysning, mobbing och snackar bakom ryggen på andra då är det INTE acceptabelt!!!
Har DU tänkt på att det finns två sidor av ett mynt?
I en rättegång får alltid båda sidor komma till tals.
Alla gör vi våra val!
Men en vacker dag kommer hela sanningen upp till ytan och då står man där...
Är man så osäker att man måste skaffa vänner genom att baktala andra.. Ja då har man problem.
Jag samlar inte på vänner, jag är inte vän med dig för att du är reporter på en tidning, fotograf eller whatever. Är jag vän med dig så är jag det för att jag tycker om DIG, dig som person och inte ditt yrke, ditt kändisskap eller något annat.
Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet att jag har massor med fel och brister. För vem har inte det?!
Men om du tror att du inte har det - ja då är det illa ställt.
Tänk efter före!
Vill du vara en förebild för dina barn eller vill du bete dig som ett barn?
Jag vet i alla fall var jag står!
Det är inte alltid lätt att vara stark men jag är hellre det än sänker mig till en nivå där vi sitter i sandlådan!
Det finns så mycket som skulle kunna komma upp till ytan. Men jag väljer att behålla det, för en gång i tiden lovad jag det. Och jag håller vad jag lovar!
gick jag på en nit.... japp
är jag ledsen .... japp
MEN varje motgång gör en starkare.
Jag kommer inte låta någonting stoppa mig!!
